Ny svensk musik

Ny svensk musik

Av GÖSTA NYSTROEM

Det finns i år så mycket nytt på musikhandelsdisken, att man med glad förundran frågar sig, vad som har hänt. Har hemmamusicerandet tilltagit och grammofonplatteintresset avtagit? Skrivs det mere musik? Eller ha musikförläggarna fått samvetsförebråelser? Av allt att döma är efterfrågan från den musikintresserade allmänheten större än vanligt. Det finns också litet av varj a att välja på. Från den enklaste visan över romanser och pianostycken till instrumentalensembler, orkestersviter och orkesterarrangemang. Även den sakrala musiken är väl företrädd med sånger, kantater och orgelkompositioner. Det är alltså tydligt att det hos förläggarna icke end ast varit fråga om rena affärer utan att den ökade livaktigheten även har sin grund i ökade förpliktelser mot landets tonkonst i tron på dess kulturella vården.

Det är på romansens område, man finner de mest värdefulla nya alstren. För att börja med vår störste romanskomponist Ture Rangström, har Edition Sueeia med Gehrmans musikförlag som distributör utsänt ett häfte romanser »Trots allt«, fem dikter av Bo Bergman: »Jordens önskan«, »Orfeus«, »Kastaliskt«, »Tristans död« och »Väntan«. Rangström har alltid tagit lyriken som en hög livsangelägenhet. Han pejlar med sin musik diktens omätliga möjligheter. Han ger den liv av sitt liv och kraft av sin personlighets kraft. Rent musikaliskt står denna sångsvit på en hög nivå. Det blir dessutom alltid något av själsbikt, när Rangström slår an sin lyra. Det är hjärtats vekhet och värme som vibrera ur den. Det är det rent och ljust lyriska, det dramatiskt expressiva och meningsfulla. Och alltid äger denna musix något av den där eftervibrerande klangen av en hemlighetsfull drömmande evighetston. »Trots allt-sviten« är sånger med piano eller orkester. De fordra en framstående exekutör. Amatörer göre sig icke besvär.

Av intresse är det också att göra bekantskap med den 70-årige romanskomponisten Josef Erikssons musik till fem dikter av Vilhelm Ekelund: »Musik«, »Din sorg jag vet«, »Inspiration«, »Sorg« och »Varma kvällen kommer sakta«. Sångerna finnas i distribution hos Lundeqvistska bokhandeln, Upsala. Av utrymmesskäl är det även här omöjligt att ge ett detaljerat utlåtande. Josef Eriksson är för väl känd för att varje år behöva presenteras. Han är produktiv och mångsidig som få i svensk musiklyrik och intressant är hans tonspråk. Stilla och enkelt deklamerar han fram den Ekelundska versen, och den harmoniska bakgrunden är alltid hållen i den för Eriksson typiska klassisk-romantiska halvdunkeltonen. Med deklamationen i den sista av sångerna tar tonsättaren ett mindre fördelaktigt avstånd från tidigare förfäktad deklamationsstil. Utsökta romanser äro också »En höstvisa« till text av Elsa Beskow, Hamsuns »Vi kom fra marken« och Gustaf Ullmans »En dag«.

För övrigt komma tre göteborgskomponister med tre värdefulla tilskott till årets romansskörd: Hilding Hallnäs, tre sånger till dikter av Gullberg, Ferlin och Lagerkvist; Ingmar Milvedens tre sånger till dikter av Pär Lagerkvist (båda på Gehrmans förlag) samt Lennart Lundéns »Vad skall jag sjunga«? en Karlfeldtsdikt. (Nordiska musikförlaget).

Hallnäs tonspråk äger sin absolut fasta personliga linje. Han står främst i raden av de tre nu nämda, modernt orienterade tonsättarna. Stilen i dessa romanser är nyorienterat saklig men saklig för renhetens och knapphetens skull. Den är rörande enkel och kysk denna melodik, där den villigt lämpar sig efter det diktade ordets dynamik. Därtill kommer det harmoniska, som hos Hallnäs alltid är intressant, utan allt för »smärtsamma dissonanser«. - Lennart Lundén är något kärvare i sitt grepp om Karlfeldts dikt, »Vad skall man sjunga för flickor«, men det är även här en renhet och fasthet i konturen som förbluffar. Karlfeldt är på väg mot klassikerna, Lundén följer honom villigt i sin musik.

Ett litet opus som man med ovanligt intresse tagit del av är det nämnda Ingmar Milveden-häftet med de tre Lagerkvist-romanserna. Milveden är ännu bara en upptäckt och ett löfte, men ett löfte som lovar mycket gott. Den finess och den utsökta poetiska känsla, varmed han löst uppgiften att tonsätta »Som ett blommande mandelträd«, »Kärlekens visa« och »Ingenting får störa vår stund med varandra« hör till ovanligheterna hos nybörjare. Utmärkande för Milveden är hans utpräglade harmoniska sinne, hans fina känsla för modulativ valör. Sista sången är i dette hänseende utsökt, något Honegger-påverkad, då däremot den melodiska deklamationen icke står i nivå med det harmoniska. Dette är också fallet med den mellersta sången »Kärlekens visa«. Detta förstlingsarbete är emellertid så intressant att man med ovillkorlig spänning kommer att följa Milvedens fortsatta utveckling. Enligt utsago har han orkesterverk färdiga som vänta på utförande. - Bland nyheterna må också nämnas en sång av Erland von Koch till österlings dikt »Svanor«. Frisk och äkta melodik och en dramatik uppbyggnad som icke förfelar sin verkan. Sången är utkommen på Nordiska musikförlaget.

Här finns en hel del talangfulla yngre komponister i landet, men ytterst få skriva för piano. Gunnar de Frumerie är väl den som här gjort mest under de senaste åren. Själv pianist har han också förmågan att skrive en god pianosats, ävenom den icke alltid hör till de mera lättspelta. Här föreligger nu en Pianosvit n:r 2, ypperligt formad med den klassiska danssviten sorn förebild. Energisk och livfull rytmik och dessutom de små melodiska och harmoniska egenheterna, typiska för sin upphovsman. Sviten kan med ett ord kallas sympatisk. - Ingemar Liljefors' Andante och Scherzo skvallra också om det pianistiska handlaget i det tekniska utformandet. Smidig och lättillgänglig musik och i allt välklingande men utan nämnvärd personlig touche. - Erland von Koch har en vacker Pastorale och Yngve Sköld har tre stora pianoballader på sitt samvete. Ungdomssynder från 1917. Det är i allt bra musik, men fremgrävd i 1943 års dagsljus något väl förlegat grå trots dess stort anlagda klang-gest. De nämnda kompositionerna utkomma på Nordiska musikförlaget. Där har också i studiesyfte utkommit några helt utsökta Pianominiatyrer av Margit E. Andersson. De äro mestadels tvåstämmiga. och gjorda med avväpnande enkelthet. Martin Sundbergs »Flinka fingrar«, en samling utvalda småstycken är också att rekommendera. Gehrman har sänt ut »Sol och skyar«, tolv klaverskisser av Selirn Palmgren. Det är ingen märkvärdig musik. Rätt typisk Palmgrensk piano-lyrik. Klangfullt tacksam. Hos Nordiska Musikförlaget föreligger nu klaverutdraget till de Frumeries praktverk Variationer och fuga för piano och orkester.

På orgelkompositionens område är att anteckna Gösta Lundborgs Preludium och fuga i e-moll samt samme komponists vackra och välgjorda variationer över »Den kristliga dagvisan« en musik som tack vare sin enkla uppbyggnad och tillgänglighet med glädje borde anammas av hrr organister. (Gehrmans förlag).

Oskar Lindberg kommer med ett stycke festlig »Bröllopsmusik« efter ett gammalt dalamotiv och Patrik Vretblad med en finstämd »Julmeditation« över gamla julsånger. Jacob Nyvall har samlat och arrangerat ett knippe kända bröllopsmarscher »till hälp och glädje för svenska organister«. Två digra häften Introituspreludier samlade och utgivna av Runbäck-Åhlén hör väl till det mest värdefulla på orgelkompositionens område. Förutorn en hel del kända klassiska namn finner man här ett glädjande stort antal svenska - av de yngre komponerande organisterna. Samlingen är för ovanlighetens skull försedd med ett komponist-register. Som ett värdefullt tillskott till den sakrala musiken får man också anse Birger Anrep-Nordins »Koralpartita« för sopran och violinsoli, blandad kör och orgel. Et utsökt läcker och välklingande musik med en viss personlighetsprägel. Av nyutkomna andliga sånger får först och främst nämnas Gastaf Nordqvists fem sånger »Det eviga«, samt Jacob Nyvalls »Bön och bikt«, sex sånger till text av Thure Bäckman. Axel Bobergs »Ur djupen ropar jap och »Herren är min herde«, Daniel Olsons »Bön om kärlek« och John Norrmans »Lyft mig Gud« höra också till de bättre i genren. Samtliga dessa kyrkomusikaliska verk, utom Gösta Lundborgs, ära utkomna på Nordiska musikförlaget. Samma förlag har också givit ut en flöjtskola, »Flöjtstudier«, av Håkan Edlén. Av allt att doma ett arbete präglat av kunnande och vederhäftig pedagogisk blick.