Et nordisk samarbejde

Et nordisk samarbejde

Formanden for »elevkåren« ved Musikhögskolan i Stockholm - Rolf Davidson -, der nylig har gæstet Finland, og som af »Sibeliusakademin«s elevkår fik tildelt hæderstegn for sin indsats i de nordiske konservatorieelevers samarbejde, efter at idéens fædre havde lagt grunden hertil, har sendt os følgende beretning:

Finland har kanske mer än något annat av de nordiska länderna levt vid sidan av de musikaliska strömningarna på kontinenten. Denna stilistiska isolering har naturligtvis till en del orsakats av landets geografiskt isolerade läge, men säkerligen har också den starka nationella egenarten inom konst och kultur och speciellt får musikens del - den dominerande tonsättargestalten Jean Sibelius bidragit till att den konstnärliga och kulturella utvecklingen i Finland varit nationellt begränsad utan någon nämnvärd påverkan utifrån. När emellertid efter det senaste kriget den allmänna isoleringen upphävdes och de europeiska länderna lite var började att återknyta kulturella kontakter, ansåg också det finska folket att tiden var inne får ett närmare studium av och kontakt med utländsk kultur.

Denna strävan efter »frisk luft« tog sig också uttryck bland de finska musikerna, och vad man först och främst ville uppnå, var en narmare kännedom om de kontinentala storheterna inom musiken. Speciellt var det de yngre musikerna, som gick i spetsen får denna nyorientering och får att liksom på ett mera påtagligt sätt skapa en jyttre form får dessa nyhetssträvanden, ansåg man det lämpligt att bilda en förening med liberala syften. Som ett resultat av dessa idéer skapades också i januari detta år föreningen »Nykymusiikki« (Nutidsmusik (N. M.», med uppgif ten att »verka till förmån får samtida tonkonst och speciellt sådan äldre musik som synes äga anknytningspunkter till nutida strömningar.« Idéen är varken ny eller särskilt enastående; föreningen har ju motsvarigheter i de andra nordiska länderna. Men får finsk musik är den fullständigt ny och. av stor betydelse. Som ordförande i N.M. fungerar dr. Eino Rohia, och övriga medlemmar i dess styrelse är Niels-Eric Ringbom, Einar Englund, Leo Funtek, Uuno Klami och Matti Rautio.

Man måste självfallet glädja sig åt denna nyorientering bland de finska musikerna. Och säkerligen vore det givande får samtliga nordiska länder om deras resp. »liberala« föreningar kunde gå samman och idka nordiskt samarbete. Det ligger nära till hands att tänka sig detta samarbete som en direkt fortsättning på det utbyte i olika former, som sedan ett par år tillbaka bedrives mellan resp. länders konservatorier. Eftersom N.M. och. dess nordiska motsvarigheter håmtar sina medlemmar i stort sett från de yngre generationerna och, dessa till en del kommer från musikkonservatorierna, borde ett nordiskt samarbete intet bara vara lätt genomförbart, det borde nästan vara självfallet. Hur detta samarbete skall utformas, det är kanske svårt att förutsäga, men tanken bär i varje fall inte vara främmande!