Edgar Varèse in memoriam

Af
| DMT Årgang 40 (1965) nr. 08 - side 283-284

Artiklen er indscannet fra det trykte magasin; der tages forbehold for fejl

Annonce

Edition s

Annonce

Annoncér hos Seismograf

Edgar Varèse

in memoriam

D. 6/11 1965 døde i New York den fransk-amerikanske komponist Edgar Varèse, som er født i Paris d. 22/12 1885. Edgar Várese var en af de e jen-dommeligste skikkelser i det tyvende århundredes musik. På tværs af sin generation var han fra sin ungdom og lige til sin død på linie med de mest moderne tendenser efter anden verdenskrig og var endnu i sin høje alder på mange måder en foregangsmand. Til hans værker hører: Offrandes (1922), Hy perpris m (1923), Intégrales (1925), Ionisation (1931), Equatorial (1934), og Density 21.5 (1935). Efter 17 års tavshed inspirerede opdagelsen af de elektroniske hjælpemidler ham til at genoptage sit virke, og han skrev da bl. a.: D e s e r t s (1954) og Poème Électronique (1958). For at give et indtryk af, hvad Várese arbejdede med, bringer DM her fire citater af Robert Ericksons artikel L j ud i k o n e r. Edgar Várese 1924-1934, fra N ut id a Musik nr. 4 1965/66.

I en intervju med Günther Schuller (i Perspectives of New Music Spring-Summer 1965, öv.anm.) talade Várese oni ett yttrande av fysikem Hoéné Wronsky, som han aldrig kunnat glömma: »Music is the corporealization of the intelligence that is in sound« - musiken ar förkroppsligan-det av den intelligens som allt Ijud rym-mer. Tre for forståelsen av hans musik fundaméntala idéer goms i denna aforism: (1) allt Ijud, alla överhuvudtaget tänkbara ljudföreteelser, hør tul musiken; (2) denna Ijudvarld rymmer lagar, som ar säregna for den själv; (3) nar dessa lagar, eller denna intelligens uppenbaras blir resultatet musik. Om alla Ijud är »musikaliska« och lagarna immanenta i materialet, följer av detta att tonsättarens uppgift är en helt annan an att skapa ordning i någonting

oordnat eller endast neutralt. Den forstå av dessa idéer accepterades langt fore 60-talet, den andra är sakta på vag att göra sig gällande. Men den tredje är mer subtil och langt svårare att fatta, eftersom Várese har en högst speciell och personlig attityd till begreppet »forkroppsligande«. Men förmodligen ar denna idé den mest an-märkningsvärda av de tre.

For Várese är »fÖrkroppsligat« Ijud rumsligt. Ljud ryms i musikaliskt rum och det har dimensioner som massa, volym, yta och linje förutom rorelse och projektion. Musik som tidsförlopp, som drama-tiskt skeende, som kontinuerlig affekt -inget av detta impliceras av citatet. Inte heller är det avgörande för den musik som Várese skriver. Hans attityd förde honom till utvecklandet av en individuell och personlig vision, avvikande från, och till och med diametralt motsatt, samtida komponister som Schoenberg, Webern, Stravinsky, Várese ensam var den som utvecklade idén om den Ijudande gestalten som ett ting med eget liv. Varje komposition från hans mellanperiod, inklusive Equatorial -det näst sista verket fore hans 17 år långa tystnad - kunde beskrivas som en procession av Ijud-ikoner genom ett musikaliskt rum. Stora klangblock åtskilda av gap som överbryggas med melodiska trådar ar ett kännetecken för denne musik.

Tidigt på 20-talet finner vi honom ar-beta med klanger i block, i verk som Ionisation y Intégrales och Hyperprism. Ibland får dessa block en så individualistisk särprägel, en sådan musikalisk identitet, att de inte längre upplevs som texturer eller bakgrundsformer utan som engångs-artade manifestationer, förkroppsliganden. Dessa personifierade Ijudblock ar bilder, ikoner med ett eget liv. De existerar som helheter, på samma satt som en melodi kan uppfattas som en helhet. Sedan de en gang fått gestallt fungerar de på satt som är fundamentalt nya inom musiken. Várese mer an någon annan tonsattare har öppnat och genomforskat denne nya värld av klingande objekt, av Ijud-ikoner. Hur han använt dem och vilka nya effekter och sammanhang som ligger till grund for denna konception, borde vara av intresse for alla som sysslar med den nya instruméntala och elektrofoniska musiken.

Om varje enskild Ijud-ikon är en upp-finning, dar rytmiska, melodiska, harmoni-ska och klangfärgsmäsiga element forenats, beror dess musikaliska verkan sist och slutligen på tonsättarens klangliga fantasi. I fragå om att kombinera Ijud av alla slag visar Várese både stort mod och stor förlitan. Han ville göra bruk av det totala Ijudande universum. Han var en av de forstå som komponerade med »buller« (noises), en av de forstå att utnyttja klangfargskombinationer av traditionella slaginstrument och aven en av de forstå som välkomnade elektriskt frambringade Ijud i sin musik.

Varèses anvandande av rost och instrument är slående, men detta galler an mer relationen mellan melodi och bakgrund. Oftare an tvärtom har verken från Varèses mellersta period kastat om det traditionella forhållandet mellan melodi och ackompanjemang. (Equatorial och de an-dra vokalkompositionerna dock mindre utpraglat an de rent instruméntala.) Vart medvetande engageras främst av kollisioner mellan Ijudblock medan melodin är en smal stig från en Ijud-ikon till en annan. Viktiga strukturella funktioner, som man tidigare ansett höra till harmonikens uteslutande domäner, övertas nu av melo-diken. Har finner vi en godtagbar forkla-

ring till den ofta påpekade statiska kvaliteten hos Varèses melodiska konstruktioner: melodiska element får inte bii utpraglat dynamiska, så som melodierna hos Schoenberg eller Berg, inte heller får de tillåtas komma i forgrunden for åho-raren, eftersom j u mera statiska och lineara de är, desto battre klarlägger de Ijudblockens arkitektoniska aspekter. Om melodiska element tilldrog sig huvud-intresset skulle det inte finnas någon möj-lighet att artikuler a idén om en procession av Ijul-ikoner. Vart hörselsmedvetande skulle befinna sig på annan plats.

Även om melodiken nödvändigtvis har fått ge upp mycket till forman for andra musikaliska element, för att göra dessa Ijud-ikonprocessioner möjliga har den fått en ny betydelse i rytmiskt hänseende, eftersom den har stor betydelse för den interna rytmiska artikulationen. Den stor-formella rytmiken beharskas givetvis av placeringen av de mer massivklingande Ijudblocken, men det forekommer ständiga materialspänningar inom dessa och ett växelspel mellan dessa och de mindre kraft-fulla men andå viktiga interna melodiska rytmgestalterna, dar Varèses typiska asym-metriska upprepningar ger ett spänstigt och elastiskt flöde.

Det perfekta hantverkskunnande, som ägnas at moduleringen av en enda ton, visar mycket av Varèses attityd till Ijud som sådant och det förklarar mycket av den fascinerande omväxlingen i hans musik. Upplevelsen av individuella instrument har förlorats; vad vi hör är ett enda le-vande, rorligt Ijud, trots att ett halvdussin instrument krävts för dessa gestaltning.

Ljudmanipulationer av detta detaljerade slag kan återfinnas överallt i Varèses musik; hans konst är i alla avseenden en balanserandets, en det infallsrika Ijudblan-dandets konst. Hans anvandande av Ijud kan påminna om skulptörens bruk av lera, formande, gestaltande, polerande. Det är inget att förundra sig over att han aldrig glömt Hoéné Wronskys aforism, eftersom han i vart och ett av siná verk »förkropps-ligar den intelligens som ryms i Ijudet självt«.

oversættning från engelskan

av Ove Nordwall.

Årgang 40/1965, nr. 08