Nye værker

Af
| Årgang 49 (1974-1975) nr. 04 - side 87-87

Nye værker

NATTESANG

Lårs-Erik Rosell's og Mogens Fabers kammeropera »Nattesang« er et bestillings vær k til operaakademiet. Uropførelsen (tribuneudgave) finder sted søndag den 15. december 1974 kl. 14.30 i Det kgl. danske Musikkonservatoriums festsal (og ikke som meddelt i DUTs brochure d. 11. dec.!) Den sceniske uropførelse finder sted på Det kg. Teater, Comediehuset lørdag den 2. januar 1975 med gentagelser den 16., 18. og 20. januar.

OM »NATTESANG«

Med innehåll hämtat från en gammal indiansk myt, som dramatiserais och bearbetats av Mogens Faber, är »Nattesang« ett försök att i kammaroperans form skapa ett stycke underhållande musikteater. Opera såsom konstform upplever jag hart belastad av olika konventioner, l »Nattesang« har jag arbe-tat med övervägande kammarmusika-liska mede! och till viss del haft num-meroperans yttre form som förebild: slutna musikaliska former med traditioneli »vacker« sang omvaxlar med partier med talad dialog dar musiken är bakgrund och ger olika kommentarer till skeendet. Förutom traditionell sång-sätt och normalt tal forekommer ocksà olika schatteringar däremellan: rytmi-serattal, talsångetc. Vid komponerandet har jag látit den dramatiska utvecklingen styra det musikaliska förloppet och blandat olika stilmedel. l stycket forekommer t.ex. improvisationsartade partier (med kor-ta mel. formler som bildar en kollektiv »väv«), tre danssånger med pop- och jazzanknytning, harmonik med tata, clusterartade ackord men ocksá med rena, klara treklanger. Styckets innehåll har givit anledning att låta vissa mus. strukturer symbolisera å-terkommande grundidéer. Så t.ex. fore-

kommer tritonusintervallet i nära anknytning till Orms uppträdande. l enlig-het med mytens f lertydiga karaktär kan Orm tolkas dels som en förförisk sa-tansgestalt (»diabolus in musica« var ju också den medeltida benamningen på tritonus) dels också som en positiv u-tvecklingsfrämjande makt: Orm inviger Glispa i det drömlikt gudomliga »Slangelandet« och provocerar henne senare att också återvanda till sin egen mänsk-liga värld, nu med nyvunnen inre styr-ka. Tritonusintervallet är därfor fram-trädande också i den livsbejakande sang om skönheten som ormfolket sjun-ger till Clispa i Slangelandet. — En an-nan återkommande idé är spänningen mellan två motställda krafter, t.ex. för-förelsesscenens kamp mellan manligt og kvinnligt. Två »dualistiska« ackord, som är varandras speglingar och har en växande intervallstruktur, får symboli-

sera detta. (ex 7JI övrigt har jag arbetat med en »dim«-skala som utgángspunkt for det melodiska förloppet. l denna in-går också de båda ovannamnda ackor-den. (""ex. 2J Denna skala utvecklas under styckets gang: i början används en-dast skalans egna toner — senare — allteftersom utvecklingen i händelses-förloppet går framåt — kompletteras den for att i Glispas og Tihmas slutsång innefatta alla tolv tonerna. Instrumentbesättningen är kammarmu-sikaliskt hallen med en viss overvikt av mörka färger: FL/altfl, kl/baskl, trp, tbn, 2 via, 2 vie, git, ham. org, slagv. Ett klangligt komplement till detta ger en kör på åtta sångare.

Stycket är utan folkloristiske element, med ett undantag: den ensamma flöjt som inleder sttycket spelar en melodi av indianskt Ursprung.

L-E Rosell