Anmeldelser

Anmeldelser

Äntligen en musikbiografi!

Per Nørgårds Kompositioner. En kronologisk-tematisk fortegnelse over værkerne 1949-82. Ved Birgit Bjørnum (Det Kongelige Bibliotek). Edition Wilhelm Hansen, København 1983.

AF HANS GEFORS

Hur ser en tonsättarbiografi ut? I nio fall av tio tycks vita kvinnoarmar, illvilliga kritiker och förfallna växlar vara huvudsaken. Musiken tilldelas en blygsam plats såvida den inte är själv-biografisk. Till och med nar musiken står i centrum - i sanningens namn f jär-mar vi oss då från tonsattarbiografin -så brukar paver kningar, landvinningar och egenheter utgöra det egentliga äm-net. Tolkningarna lägger sig som en hinna over själva mkusiken. Man kan forstå de resignerade tonsättare som menar att musiken mår basta av att tala for sig själv.

Den bok som getts ut i host under titeln Per Nørgårds kompositioner ved Birgit Bjørnum är framförallt en musikbiografi. Under läsandet, hummandet och tänkandet over de ca 350 notincipits till de 197 verk som var fullbordade på ton-sättarens 50-årsdag så slår det mig hur befriande avsaknaden av tolkningar är. Man kan fritt välja studieobjekt: satser for skolbruk eller orgelverket Canon, som med sina 7 satser får bra utrymme. (Men till reglerna hör att operorna bara représenteras av sina inledningstakter.) En uppenbar kvalité är att Nørgård själv tagit sig tid till notskrivningen. I många fall finns både inlednings-takter och den reella begynnelsen med. Det är helt enkelt överväldigande att stå inför denna uppsjö av musikaliska idéer som nu ryms i hånden. Andå sak-nas naturligtvis alla formidéer. Men det är en händelse som ser ut som en tanke att det just är Nørgård som skapat den originella analysmetod som utgår ifrån att den forstå takten ger nyckeln til hela verket (Per Nørgård artikler 1962-82, redigeret af Ivan Hansen, s. 135)! Andå är det klart att j u fler verk man har hört ju högre stiger boken i varde. Last som musikbiografi avslöjar boken de häftiga omsvängningarna i Per Nørgårds karriar. De forstå tio åren - fram till 1959 - är vi i »det nordiske sinds univers«. Den rytmiska och melodiska mångdimensionalitet som känneteck-nar Nørgårds mogna verk ligger har re-dan latent eller uppenbar. De forstå takterna är ofta sällsynt genomtänkta, för att inte saga utspekulerade, med alla sina potentiella möjligheter. Att begynnelsetakten är musikens hjärta -tank bara på oändlighetsserien - be-kräftar boken på konkretaste satt. Nørgård skulle kunna upprätta en begyn-nelsetaktens mytologi. Forst 1959, med verk 58 och 59, Skitser och M studier for klaver, gor modernismen entré. Strukurer istället för teman, klang istället för melodik osv. Men motsättningen bor inte överdramatise-ras. Det dementerar redan verk 60: »Tre tyve gik på tyvetogt i byen Helsingør. ..« Musiken för manskör går i samma stil. Men ett uppbrott är det fragå om. De följande tio årens produktion ar fylld av tillfalldighetsverk, pedagogiska stycken, musik til radioteater, film och ballet. Som verk 78 finner vi den beryktade Megamord, ett led i Ivan Malinovskys projekt Horrors in progress. Då och då stöter man på de verk som visar hur sökandet efter ett fundament gick vidare. Man kan lägga marke till att komponisten inte vill att Fragment VI för orkester uppförs. Iris,

Luna och Rejse ind i den gyldne skaerm ar stadier på vagen mot Symfoni nr 2 (1970) - på många satt det mest ambi-tiösa verket sedan Konstellationer (1958). Och i verken upp mot Rejse ind i den gyldne skearm, dar oändlighetsserien för forstå gangen kommer i naken form, så kan man följa dess initialmotiv i olika skepnader. En historieskrivning så god som någon om konsten att ut-nyttja serialismens strukturmedve-tande utan att kopiera dess metoder. En historia som framtiden kommer att kunna skriva för många komponister från 1900-talets andra hälft. Det stora skaparruset tycks börja med Canon för orgel, 1971. Under åtmin-stone 5 år framåt är det nästan uteslu-tande stort anlagda verk: Gilgamesh, Symfoni nr 3, Frostsalme, Libra, Sidd-harta... Komponisten har bifogat ett stamträd så man kan se hur samma melodier dyker upp i verk efter verk. Och i dessa melodiers kvinter och modala forhållande til tonaliteten tycks man åter närma sig de tidiga verken. Det är ingen tillfällighet att temat från den tidiga klarinettrions andra sats dyker upp narmast som kulmination i tredje sym-fonins final. Och hör man tillbaka på trion så kan man tycka att den rest lang vag for att till sist bli fullbordad i symfo-nin. Annu ett kapitel i boken om be-gynnelsernas mytologi. Mot slutet av 70-talet återkommer verken till skiida anledningar: musik till vanner, projekten med amatörer och proffs, trumgrupper, baletter m m. Man kan se att 60-talets alternativa verksamkhet inte var någon tillfällighet eller undanflykt. Nørgård har lika stort behov av att göra öppna verk, som framför allt satter en massa människor i rörelse, som de stränga kompositoriska kraftproven. Skillnaden mellan 60- och 70-talets öppna verk är den enhet som galler för de senare. I minsta lilla stycke blir en ny facett avtackt ur den hierarki-ska musikens helhet. Operan Det Guddommelige Tivoli är komponerad efter redaktionens avslut-ning. Men 4:e symfonin är med, och som vi vet varslar den om ett nytt upp-brott, nu i Adolf Wölflis tecken. Jag har last Per Nørgårds Kompositioner som en musik-biografi. Det tycker jag vittnar om rikedomen i de upplys-ningar som Birgit Bjørnum lyckats samla ihop. Naturligtvis är det forst och främst en uppslagsbok för administratorer, orkestrar, musikvetare, studenter, musiker, pedagoger och andra som vili spela eller studera Per Nørgårds musik. Kanske också för skivproducen-ter. Vem blir först med en Nørgård-symfoni på skiva?

Med forrå årets artikelsamling och denna verklista ar Nørgård val dokumenterad, inte bara i noter. Antagligen är det unikt även på nordiskt plan. Det lander Det Kongelige Bibliotek heder att man gjort en sådan satsning. Man hoppas bara att initiativet leder till ef-terföljd.

Det är bra att Wilhelm Hansen, Nørgårds forlag, ger ut boken. Hoppas att det betyder att den också når de människor som kan ha glädje av boken. Jeg har hittat en del småfel, både i texten och notbilden. Bara ett finner jag vårdigt att påpeka. 3:e symfonin hade det ovanliga ödet att bli prövad, för komponistens skull, under själva kom-positionsarbetet. Han dirigerade själv och fick ett provbond med hem. Det galide ca 3/4 av forstå satsen, jag har en kopia av partituret från den gangen. Ändringarna i den slutgiltiga versionen är betydliga och intressanta. Det kan vara ett tips för en framtida undersök-ning.

Låt mig till sist ge en översikt over vad verklistan innehåller förutom den kro-nologiska numreringen av verkan och notincipits: upplysningar om dedikation, besättning, förstaframförande, längd. Dessutom beskrivs notmaterialet, både det tryckta och manuskrip-ten med evt. datering och lokalisering. Till och med formatet kan man få upp-lysning om. Detfinns en diskografi, och en dansk-engelsk ordlista för icke-dan-skar. Tabellbitare, glädjen eder!